Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).  Related Paintings of fredrik westin :. | Chapel. | Portrait of Victoire Pauline de Riquet de Caraman (1764-1834), wife of Jean Louis, Vicomte de Vaudreuil (1763-1816) | A Game Stall | Stair | Flying Carpet 1880 |
Related Artists:
Velasquez
1599-1660,Spanish painter. He was apprenticed to Francisco Herrera the Elder before being trained by Francisco Pacheco. His early works were mostly religious or genre scenes. After arriving in Madrid in 1623, he painted a portrait of Philip IV that won him immediate success and an appointment as court painter. His position gave him access to the royal collections, including works by Titian, who exerted the greatest influence on his style. In his portraits from this period, only the faces and hands of the figures are accentuated, and the dark figures stand out against a light background. A visit to Italy (1629 ?C 31) further developed his style, and on his return to Madrid he entered his most productive period. Velazquez created a new type of informal royal portrait for Philip hunting lodge, and his portraits of court dwarfs display the same discerning eye as those of his royal subjects. On a second visit to Rome (1649 ?C 51) he painted a portrait of Pope Innocent X. The powerful head, brilliant combinations of crimson of the curtain, chair, and cope are painted with fluent technique and almost imperceptible brushstrokes that go far beyond the late manner of Titian and announce the last stage in Velazquez development. This portrait was copied innumerable times and won him immediate and lasting renown in Italy. In his last years he created his masterpiece, Las Meninas (The Maids of Honour, 1656). In this casual scene, the artist is shown painting the king and queen in the presence of the infanta Margarita and her attendants; the nearly life size figures are painted in more or less detail according to their relation to the central figure of the infanta and to the source of light, creating a remarkable illusion of reality never surpassed by Velazquez or any other artist of his age. He is universally acknowledged as one of the giants of Western art.
Bartholomeus van Bassen
(1590 - 1652) was a Dutch Golden Age painter and architect. Van Bassen was born in Antwerp. Little is known of his early life, but according to the RKD he became a member of the Delft Guild of St. Luke in 1613. In 1622 he moved to the Hague, where he became a member of the The Hague Guild of St. Luke two years later and where he became dean in 1627 and headman in 1636 and 1640. He is known for his architectural works, sometimes with staffage by the painters Anthonie Palamedesz, Esaias van de Velde, and Jan Martszen de Jonge.
Wille Pierre Alexandre
French Painter , 1748--Paris 1821 Painter, son of Jean-Georges Wille. Between 1761 and 1763 he trained under Jean-Baptiste Greuze, who was a friend of his father, and later under Joseph-Marie Vien. Approved by the Acad?mie Royale in 1774, he devoted himself to painting sentimental genre scenes, such as the Last Moments of a Beloved Wife (1784; Cambrai, Mus. Mun.), in Greuze's manner. He also executed paintings for his father to engrave, including French Patriotism (1781) and the Double Reward of Merit (1785; both Bl?rancourt, Cheteau, Mus. N. Coop. Fr.-Amer.).